Ny begränsning av formaldehyd-emission från varor from augusti 2026
Formaldehyd är ett mycket vanligt ämne som används vid tillverkning av olika plaster och kemikalier. Det är också något som finns naturligt och som utsöndras från människor och djur och naturliga material. Det är en flyktig gas som bland annat är klassat som cancerframkallande.
Vad är nytt?
Från och med den 6 augusti 2026 gäller en ny begränsning för hur mycket formaldehyd som får avges från varor som släpps ut på marknaden. Det finns två gränsvärden beroende på typ av vara:
0,062 mg/m3 för möbler och träbaserade varor
0,080 mg/m3 för andra varor än möbler och träbaserade varor.
Även vissa fordon som släpps ut på marknaden efter den 6 augusti 2027 omfattas av begränsningen. Haltgränsen för hur mycket formaldehyd som får avges inuti fordonet är
0,062 mg/m3 luft.
Vilka varor omfattas och vilka är undantagna?
Begränsningen omfattar ”varor” och inte kemiska produkter.
Följande varor är undantagna från kraven:
a) varor i vilka formaldehyd eller formaldehydavgivande ämnen uteslutande förekommer naturligt i de material av vilka varorna har framställts,
b) varor som uteslutande är avsedda för utomhusbruk under förutsebara förhållanden,
c) varor i byggnader som uteslutande används utanför byggnadens skal och fuktspärr och som inte avger formaldehyd till inomhusluften,
d) varor som uteslutande är avsedda för industriell eller yrkesmässig användning, såvida inte formaldehyd som avges från dem leder till att allmänheten exponeras under förutsebara användningsförhållanden,
e) kläder, textil med liknande hudkontakt som kläder och skor (omfattas redan av särskild begränsning)
f) biocidprodukter
g) medicintekniska produkter
h) personlig skyddsutrustning
i) varor i kontakt med livsmedel
j) begagnade varor.
Följande vägfordon är undantagna från begränsningen:
a) vägfordon som uteslutande är avsedda för industriell eller yrkesmässig användning, såvida inte koncentrationen av formaldehyd inuti sådana fordon leder till att allmänheten exponeras under förutsebara användningsförhållanden,
b) begagnade fordon.
Vilken metod ska användas för att mäta emissionerna?
Testmetoden finns beskriven i lagtextens tillägg 14. Det är en modifierad variant av den som finns i standarden EN 717 (Emissioner från träskivor enligt kammarmetoden). Enligt en prisuppgift kostar en mätning 11 500 SEK.
Vem bär ansvaret för att reglerna efterlevs?
Det är det företag som sätter en vara på marknaden i EU som ansvarar för att varan uppfyller kraven. Det är den färdigbehandlade varan som mätning ska utföras på. Det kan krävas förändringar i tillverkningsprocessen eller vilka produkter man använder för att uppfylla kraven.
Vad gäller vid omlackering av ex. köksluckor?
Vår preliminära tolkning är att de varorna är begagnade och därför undantagna från kraven. Vidare kan man hävda att det är en tjänst man köper och inte en vara.
När ska man mäta värdet på varan, finns det någon tidsfaktor i standarden eller är det vid leverans till kund?
Det finns ingen tidsfaktor angiven för hur snart mätningen måste göras efter tillverkning eller ytbehandling utan varan ska klara emissionskravet när det sätts på marknaden. I mätningen måste dock ett jämviktstillstånd uppnås och mätningen får inte pågå lägre än 28 dagar.
Måste en kökstillverkare som gått över till ett formaldehydfritt färgsystem ändå genomföra emissionstester? Är det någon skillnad om grundmaterialet är spånskiva eller rent trä?
Det är varutillverkarens ansvar att se till att varorna klarar emissionsnivåerna när de sätts på marknaden.
I praktiken, vid tillsyn, kommer inspektören att vilja se vad företaget har för rutiner för att se till att kraven efterlevs och de kommer rimligen att kräva att se emissionsrapporter. I en sådan situation tror vi inte att det håller för kökstillverkaren att bara säga att de använder en formaldehydfri färg.
En kökstillverkare som bara använder rent trä som är behandlat på något sätt behöver formellt också göra emissionsrapport men har möjlighet att ”räkna bort” emissionen från träet om gränsvärdet överskrids.
Ett pragmatiskt arbetssätt för en varutillverkare är att göra en analys över vad som är rimligt att göra för att tillse att man inte sätter på marknaden produkter som överskrider gränsvärdena utifrån företagets resurser, ha dokumenterade rutiner, göra nån representativ mätning eller ha annat underlag ex. intyg om emissionerna från ingående kemiska produkter. Det är först i själva tillsynsutövningen som vi säkert kan veta vad som är acceptabelt. Kommissionens vägledning kan ge ytterligare information.
Begränsningen är mer sträng än E1-klassning och svensk begränsning av formaldehyd från träbaserade skivor
Enligt standarden En 13986 för träbaserade skivor innebär en E1-klassning att skivorna emitterar mindre än 0,124 mg/m3 och det finns en branschöverenskommelse att inte sätta skivor på marknaden med sämre klassning än E1.
I Sverige finns ett förbud som innebär att träbaserade skivor (spånskivor, plywood, träfiberskivor, lamellträ och liknande) som tillverkas eller förs in i Sverige inte får avge mer än 0,124 mg /m3 luft. Skivor som avger mer än gränsvärdet får heller inte yrkesmässigt säljas, överlåtas eller användas.
Det kommande gränsvärdet enligt EU-lagstiftningen är alltså hälften av gällande gränsvärde och omfattar betydligt fler produkter. Det svenska förbudet gäller dock även yrkesmässig användning och utomhusbruk.
Vad händer nu?
ECHA ska ta fram vägledning under 2025.
Ladda ner informationen ovan i form av en pdf
OBS! Notera att detta inte är något juridisk bindande dokument utan SVEFFs preliminära tolkning av lagtexten och den kan bli föremål för revidering.